berglundskaresidenset

I morse vaknade jag tidigt, vid 5 för jag hade somnat i soffan igår. Vi började kolla på Eldsdansen som började vid 21, lyckades va vaken i 10 min. Kommer inte ihåg hur jag tog mig in till sängen men på nåt sätt hade jag gjort det :P Så jag låg och tänkte som vanligt när jag vaknar o inte kan sova, sen somnade jag om igen. Vi gick upp för 8 och då var jag taggad. Kanske ska berätta att vi har haft lite problem med hundmöten på våra promenader på sistone och vi har fått lite tips från Eva så jag skulle ordna med det under dagen. Men jag tänkte först ta en härligt ( frysande ) promenad med Folke på morgonen och återigen prova ha en leksak med som störmoment. Vi gick ut ( jag med dubbla underställ och Folke med termotäcke, han tyckte det var aningen kallt åt tassarna... men annars inget problem) till bullerdalen som ligger kanske 500 m bort. Där ser vi en STOR gråhund! YES! tänkte jag. Nu får vi öva. Tog fram kampleksaken och vi kampade och hade oss medan vi följde hunden hack i häl och det gick så bra! Han brydde sig knappt om den andra hunden. När han gjorde det sa jag NEJ! och då tog han kontakt och vi kampade igen. Eftersom det gick så bra bestämde jag mig för att nu ska han få apportera! Och det gjorde han. Han sprang som blixten fram och tillbaka :) Med bara ett litet missöde: min tumme hamnade i vägen på sista apporten och veg sig som om den skulle vart av gummi åt totalt fel håll. FAN! hannjag tänka innan paniken grep tag i mig. Tog av mig vanten och var helt säker på att nu är den bruten, min allra värsta mardröm. Jag ser hur den sväller upp och den gör nåt ¤%@0#¤ ont! Sätt dig FOlke, säger jag med iskall röst. Försöker få på han kopplet men det går inte höger hand.

Oj vad allt bli så mkt svårare med vänster hand! Får tillsut på han kopplet och på med vantarna igen. Folke måste ha känt av att nåt inte var som det skulle för han gick som gud hela vägen hem. Han har ALDRIG gått så bra som då. Jag säger inget på hela vägen, vill bara komma in. Vi möter en granne i huset som säger nåt om hur kallt det är idag. Ja, säger jag, men jag tror jag brutit tummen! Då skrockar han lite glatt och går in i sin port. Jag tror inte han hörde vad jag sa. HAHA så himla absurt! Ett nytt problem möter mig när vi kommer in. Måste ju få av mig ytterkläderna och Folke hans termotäcke. Det går och jag tar snabbt värktabletter. Försöker desperat ringa Marcus som åkt till huset, men det går inte. Kan inte koppla upp på nätet. Når inte ut till nån! Typiskt! Varför ska det hända just nu?! Så jag sätter in Folke i buren och springer tårfylld och i smått panik upp till min faster i porten intill. Hon öppnar lika glad som alltid. Jag har brutit tummen, hasplar jag ur mig. Hon tittar på den och tror att det kan vara en rejäl stukning till min lättnad. Jag lånar hennes mobil och ringer Marcus som är på väg hem då han läst ett mail jag lyckats få iväg till honom. Vi åker direkt till akuten.

Där går allt snabbt. Doktorn klämmer lite och tårarna rinner. Får två dunderpiller och börjar snabbt bli VÄLDIGT trött. Räntgar tummen och får svar att det är inget brutet. Doktorn vill nu ändå klämma, känna och vrida på tummen för att se att det inte är några ledband som är av. Det gör förbaskat ont men går ändå bra efter värktabletterna. Känns skönt att veta att inget är av! Min värsta mardröm återstår. :P

Har vaknat för ett tag sen och sitter nu och skriver allt detta med vänster hand. Tar sin lilla tid. Det är ju tur i oturen att det hände idag för jag är ledig från jobbet till på tisdag :)

På tal om något helt annat. I morse när jag vaknade gick jag upp en vända och såg detta.




Skön stil måste jag säga! Han har hittat sin favoritplats på nätterna. Sen följde han med mig in och gosade i sängen till vi gick upp.



Vad trött man kan vara! Han är världens gosigaste hund ibland!

Slänger med några buskort bara för han är så söt!



Här han tasskon då han fått ett skärsår i trampdynan. Läkte fint.

Avslutar allt med att fresta med några cupcakes jag gjorde för ett tag sedan. Slutet gott, allting gott!