berglundskaresidenset

Nu är Folke inne i trotsåldern tror jag! Ojojoj vad han testar tålamodet. När han ska göra vissa saker står han bara där och tittar på en som om han inte hört ett ord av vad man sagt, men som om det inte var nog med att han är döv så har han blivit ett klistermärke också! Vart man än går följer han efter en. Sitter man i soffan och han ligger på golvet så råkar man röra på sig så kommer han direkt och ställer sig och tittar på en och gnyr även gärna lite. Vi har försökt ha han med mer, men det hjälper inte. Vi har varit hårda mot honom och inte låtit han vara med hela tiden och det hjälper inte heller. Är detta något som de ska gå igenom? Jag hoppas det för det skulle ju kännas skönt att kunna få vara lite ifred i framtiden =)

Häromnatten gjorde han även sitt första riktiga hyss :P Han har aldrig tagit något från bordet eller bänken men nån gång ska ju vara den första! Så en natt för inte länge sen vaknade vi av ett väldigt brak i vardagsrummet så jag sprang upp direkt och kollade vad det var ( jag trodde en bokhylla hade vält, men det var ju ganska överdrivet :P ) och ser att skålen vi haft på bordet med nötter i ligger i två delar och nötter över hela golvet! dessutom hade han haft ner en tjock bunt med gamla räkningar över hela golvet och tuggat sönder några av dem ( tur att de var betalda.... ) Då blev vi inte glada. Men det var första gången han gjort något sånt så vi blev lite chockade. Så nu har vi inget ätbart på bordet om nätterna :)

En sak som går framåt är hundmöten. Det går faktiskt bra. Inte helt perfekt men vi jobbar på det och jag tar gärna promenader där jag vet att det går mkt hundar. Det känns ju skönt att det går framåt eller i alla fall ligger på samma nivå när det går lite tungt på vissa andra områden :D