En ilsken promenad senare

Jaha, då har man precis kommit tillbaka från den veckoliga promenaden med syrran och Peo ( dvärgpudeln ). Det gick ju sådär om man ska vara riktigt snäll. Jag märkte redan i morse att Folke inte var på sitt bästa och duktigaste humör. Direkt vi kom ut var det antingen nosen ner i marken eller upp i luften för att vädra, markera hela tiden ( fast han får inte gå och småpinka under promenaderna vilket han mkt väl vet! ) gick ryckigt i kopplet fram o tillbaka. Jag tror att han var allmänt i olag i sinnet idag. Men han var ju i alla fall duktigt vi veterinären. Vi gick förbi där på hemvägen för jag tänkte väga honom. Han tyckte att det var lite småläskigt där inne, men han fick mkt godis och mkt beröm så till slut lugnade han ner sig. Det var ganska svårt att avläsa vågen men jag tror att han väger nåntingt på 37 kg. Han ville ju inte riktigt sitta still på den, men Marcus får väga han på en bättre våg i veckan.

Åter till promenaden med Peo. Det gick ju inte så bra. Han var så ofokuserad under hela promenaden. Jag körde lite lydnad  med att han skulle sitta fint nära mig och sen gå fot. Det gick ju bra, men sekunden vi slutade var det lika igen. Dessutom mötte vi 3 stora hundar på en trång trottoar. Jag hade en leksak med mig som jag lät Folke leka med, det har fungerat tidigare, men #&%@£$ inte idag. Den första hunden slet han sig ur mitt grepp och skulle hälsa på, men jag drog tillbaka han direkt, den andra hann gå förbi men det sista började ju skälla och morra och var riktigt otrevlig rent ut sagt. Det slutade med att jag fick ner Folke på marken medan de andra drog iväg med sina hundar. Sen fick han ligga där tills jag sa åt honom att gå. Det var inte kul alls och jag tror jag aldrig känt mig så arg. Jag tror det slog lock totalt i öronen på honom. Han hade knäck i lurarna som pappa skulle sagt. Och sen efteråt betedde han sig som att inget hade hänt. Det här är en hund som inte tar åt sig när man säger till honom. Han liksom bara ruskar av sig det. Ok det är inte alltid så, men det var det ikväll. Jag förstår inte att han inte lär sig någon gång. Varje gång vi går ut möter vi ju hundar och jag till och med letar efter hundar just för att han ska tränas, men ändå är det lika spännande nästan varje gång. Vissa gånger går det ju ritkgit bra endå, ska inte säga att han beter sig så illa varje gång, men man blir ju att undra vad det är som gör att det gick bra den gången med inte de andra?

Kommentarer
Postat av: Mona med Frodo

Vår hund kan gå jättefint på trottoarer, gå snyggt i koppel, hälsa fint på andra hundar. MEN han har förbaskat svårt för att gå FÖRBI andra hundar på en trång trottoar eller smal väg. ALLTID ska han fram, drar och sliter för att hälsa. Det där med knäck i lurarna känner jag igen. Tjuvnyp och ilsken röst skakar han bara av sig. Det krävs rätt mycket... Just nu kämpar vi med 1) inte dra i kopplet - vilket han gör ibland och ibland inte 2) inte hälsa på alla hundar 3) inte hoppa mot alla människor han gillar 4) inte vrålskälla för att han lämnas ensam i buren - det går bra om vi går hemifrån men inte om vi är kvar i huset. Suck.

2011-12-14 @ 16:33:23
Postat av: Maria

Hahahha! Det låter ju ganska likt Folke, fast jag har en känsla av att Folke är värre.... :/ Sen ser man såna här människor som är ute med sina hundar som inte verkar bry sig alls om andra hundar..då undrar jag alltid " Hur gjorde de?"

2011-12-14 @ 21:41:55
Postat av: cizzi essi o imsa

Hej på er!

Ge aldrig upp! En dag så sitter det! Jag har haft 2 Groenendaelhannar innan o tyckar att de (för att de var hanar?) hade svårare att "lära" sig ignorera andra hundar. Men som vuxna gick det bra på ren lydnad! Dock var det 2 krutdurkar som trippade stirrigt vid min sida;)

Med Imsa bestämde jag från början att hon skulle på INGA villkor bry sig om andra hundar, människor etc. O det gick jättelätt:O Fortfarande idag undrar jag hur det gick till...men på nå´t vis fanns inget alternativ efter mina hanar! Det skulle funka!!! (Minns att jag satt ner med henne som valp o lät andra passera medans vi "tränade" något o hon fick gott godis.)

När jag så fick Essi föll hon lätt in i Imsas sätt mot andra "störningar" Idag är det Essi som "svallrar" på möten av alla slag. Hon springer tillbaka till mig bara hon ser någon, för hon vet att hon får en stunds lek o kampande efter vi passerat varandra.

En sak som jag är mkt bestämd med är att de får ALDRIG hälsa eller leka med andra hundar vi möter på våra promenader. Essi o Imsa behöver aldrig undra...är det idag vi kan busa o leka tro???...utan de vet att det är JAG som står för det roliga/goda godiset t.e.x!!! Lycka till!!!

2011-12-15 @ 10:18:00
Postat av: Maria

Tack Essi för de otroligt uppmuntrande tipsen. Ska försöka ta in av dem och göra något gott av det :)

Nej, vad är det man brukar säga? Hoppet är det sista som överger människan :P

2011-12-15 @ 20:20:46

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0